Annons
MENY
  • Ämnen
  • Om
  • Marie Tegnér är MåBra:s viktcoach och har tidigare bloggat på mabra.com. Här hittar du alla hennes tidigare inlägg med ner i vikt-tips, svar på läsarfrågor och spännande fakta om 5:2-dieten.

    Annons

    Måste hetsätning i smyg vara bulimi?

    31 oktober 2012

    Hej Marie,
    Jag är en tjej på 30 + år. Jag har sambo och ett jobb som jag trivs med! Sedan jag slutade att spela basket vid 13-14 års tid så har jag alltid varit överviktig(då menar jag 20 + kg och inte sjukligt överviktigt) och haft problem med maten. Min mamma jobbade väldigt mycket när jag var liten och jag var hemma själv efter skolan etc. Och i samband med det började min hobby, att HETSÄTA i smyg. Jag har gjort det lite till och från hela mitt vuxna liv. Jag är aktiv och tränar regelbundet och äter väldigt rätt. Men ibland så kan jag inte hålla mina fingrar i styr och som om jag går över till någon autopilot som säger till mig vad jag ska göra.
    Min fråga är HUR jag blir av med hetsätningarna i smyg?? Tack

    Annons

    Hej på dej,

    Det här kan vara lite knepigt att ge ett svar på, eftersom jag inte känner dig. Jag skriver nu ett allmänt svar utifrån mina egna erfarenheter och du får känna efter om det kan stämma på dig!

    När man använder ordet ”hetsätning” är det ofta förknippat med ett tvångsmässigt beteende, som innebär att man äter fullständigt ohejdade mängder för att sedan kräkas upp alltihop. Det här skapar naturligtvis ångest och skam. Har du ett sådant beteende, behöver du förmodligen professionell hjälp för att komma ur det.

    Men uttrycket hetsätning kan också användas när det handlar om enstaka eller upprepade frosserianfall. Detta kan också skapa oro och ångest, men den ångesten beror då mest på det dåliga samvetet och rädslan för att tappa kontrollen. Om det är den typen av hetsätning du ägnar dig åt, kanske du kan komma över din oro på egen hand.

    När jag är ute och föreläser, brukar jag berätta om mitt eget frossarbeteende, som dyker upp då och då. Ofta ser jag igenkännande nickar i publiken. Förr blev även jag orolig, eftersom jag skämdes över att vara mullig, och att inte kunna ta itu med problemet. Det resulterade i att jag började äta i smyg och smygätningarna blev ofta frosseri eftersom jag inte kunde hejda mig när jag väl börjat. Ibland kunde jag stå och glo in i kylskåpet och leta efter nästan vad som helst för att tillfredsställa ätlusten, men det hjälpte inte ett smack. Suget blev bara större ju mer jag åt.

    Idag har jag ett mer eller mindre normalt ätbeteende till vardags, men fortfarande kan jag få fullständigt tossiga frosserianfall. Skillnaden är att idag blir jag mest lite irriterad när jag tappar kontrollen, men jag vet att det kommer att dröja ett tag till nästa gång, så jag är snäll emot mig själv och tar varje dag som en ny.

    Dels handlar det alltså om min egen inställning till frosserierna – de är inte längre skuldbelagda, men framförallt har jag lärt mig vad som utlöser dem, och jag vet därmed hur jag kan hantera problemet så att det inte dyker upp för ofta. Jag har förstått att frossandet används för att döva en känsla. Oftast är det stress, men det kan också bero på att jag är trött och lite nedstämd och tycker synd om mig själv. Då använder jag mat/kakor/godis som tröst. Det kan också vara ett sätt att belöna mig!

    Nå, när problemet är identifierat gäller det också att hantera det och hur går det till? Jag ser till att inte ha sådana livsmedel hemma som kan trigga igång en frossar-attack. I mitt fall är det mest kakor. Jag köpte en gång ett paket Singoalla Lakrits (tror att de har utgått idag) och de kexen kunde jag inte sluta äta förrän paketet var tomt. Alltså köpte jag det inte fler gånger. Inte heller andra liknande sorter.

    Eftersom jag vet hur jag reagerar på vissa livsmedel undviker jag att ha dem hemma – jag vet ju att jag inte mår bra när jag har käkat typ 15 kakor. Istället har jag skaffat mig en belöningssort, som jag har lärt mig att ta en eller två av – sedan är det stopp! När jag ätit den ”ranson” jag har bestämt mig för är okej, går jag genast och borstar tänderna. Det är signalen till att det är färdigkonsumerat för dagen. Jag har tränat på att lära min hjärna att lyda – det går faktiskt!

    Ett annat sätt som ersätter den känsla man vill åt, är att motionera. Jaa, jag  vet att det låter präktigt, men det fungerar verkligen. När vi belönar oss med mat, skickas det ut endorfiner i kroppen som ger oss en känsla av välbehag. Alltså vill vi ha mera! Träning är också endorfinskapande. Jag vet att när jag kommer hem från ett gympapass, längtar jag efter en kopp rött te. Teet är belöningen och hela kroppen skuttar av endorfinkickar efter ett svettigt pass med glad musik eller efter ett lugnt och härligt yogapass eller efter en mysig promenad i friska luften. Man får hitta sina egna former som känns bra, förstås!

    I och med att du har skrivit till mig, har du öppnat upp för möjligheten att ta emot hjälp. Det är jättebra! Du kanske kan börja träna på att be din närmaste omgivning om hjälp. Berätta för någon som du kan prata med när du känner att du är på väg att tappa kontrollen. Det är ett bra sätt att få bort skuldkänslan och det kan få dig att sluta äta i smyg. När du tillåter dig att äta synligt, blir det en begränsning i sig! När skulden försvinner, minskar också behovet av tröst.

    Det är så mänskligt att tappa kontrollen och att göra saker som man i längden inte mår bra av. Men dåligt samvete mår man inte alls bra av, så då är det betydligt bättre att vara lite snäll emot sig själv. Tänk efter vad du skulle säga till din väninna med samma problem och applicera detta på dig själv. Du kommer troligen att ramla i frossarfällan fler gånger, men försök då att inte bli förtvivlad – inse att du inte är ensam och att det inte är farligt om du i grunden har bra vanor. För varje gång du trillar dit, kan du tänka att du fått en ny erfarenhet som du kan lära av. Vad hände?, vad utlöste anfallet?, hur kan jag undvika att upprepa samma sak? osv…

    Som sagt – känn efter och prova om mina enkla råd kan hjälpa dig på rätt väg. Om inte, vill jag rekommendera att du tar kontakt med vårdcentralen för att slussas vidare eller att du tar hjälp av en KBT-psykolog som kan ge dig mer handfasta tips!

    Var rädd om dig och var snäll emot dig själv – det är du värd!

    Dela
    Tweeta
    Maila
    1 kommentar
    artiklar | recept
    Annons


    Annons

    Hälsoverktyg
    Stressa mindre
    Kaloritabell
    Motionstabell
    Räkna ut ditt BMI
    Räkna ut ditt kaloribehov
    Räkna ut din midja / höftkvot
    Ner i vikt - tjänster
    Onlinekurser för nya vanor
    Veckans meny
    Nyhetsbrev

    Laddar